”Nu har jag verkligen fått uppleva äkta kärlek”
Elin Härkönen är veckans Wellnessprofil
Träningsprofilen Elin Härkönen bröt nacken som 18-åring men lever mot alla odds ett minst sagt aktivt liv.
För Wellness berättar hon om nya kärleken Anthony, hur hon tog sig igenom sina mörkaste stunder och varför hon inte kan titta på Netflix.
Elin Härkönen har en drivkraft utan dess like. Efter att ha tagit flera SM-titlar i voltige bröt hon nacken i en ridolycka. Trots att oddsen såg dystra ut lyckades hon motbevisa alla experter som sa att hennes aktiva liv var över. I dag är hon personlig tränare och något av en expert på att gå på händer. Vi snackar alltså en kilometer på händer... Hon har även varit med i tv-programmet ”Elitstyrkans hemligheter”.
När vi når Elin är hon på Miamis flygplats på väg hem till Sverige efter att ha hälsat på pojkvännen och proffsboxaren Anthony Yigit, som just nu bor i USA för att satsa på världsmästartiteln.
– När jag satte mig i taxin började jag gråta. Det är så jobbigt för man vill bara vara med varandra. Men vår kärlek är stark. Han följer ju sin dröm nu, men det är bara ett par år han har kvar i boxningen.
Ni är ju otroligt gulliga på sociala medier och verkar så himla kära i varandra.
– Ja, nu har jag verkligen fått uppleva äkta kärlek. Det är bara så lätt. Jag har aldrig känt mig så älskad, så tillräcklig och så värdefull. Vi vill göra allt för varandra. Vi vet att det inte är optimalt med distansförhållande men jag stöttar honom för jag vet hur mycket det betyder för honom.
Det känns som att hela världen hejar på er. Får ni mycket kärlek från era följare?
– Ja, vi får jättemycket kärlek. Det är så fint. I början skrev jag ”Oj, det blir lite för mycket kärlek här gulligull” men mina följare sa bara att det var underbart. Jag är ju väldigt ärlig i mina kanaler och under en period trodde jag att jag aldrig skulle träffa någon, utan vara singel i resten av mitt liv. Men vad fel jag hade. Nu tycker jag att det är fint att jag får dela med mig av kärleken.
Man unnar ju verkligen er det här. Ni har båda två varit igenom tuffa saker.
– Jag tror att det är en av våra nycklar. Båda har varit igenom väldigt mycket jobbigt och vi vet att nu är det vår tur att må bra. Vi skapar vår egen lycka.
Du bröt nacken år 2013 när du var 18 år, hur gick det till?
– Jag höll på med voltige och satsade på att bli världsmästare. Vi skulle träna upp en ny häst. Det hade jag gjort massor av gånger förut, men hästen blev rädd när jag ställde mig upp och kastade av mig. Det gick så himla snabbt att jag inte hann reagera. Jag försökte rädda situationen i fallet men det gick alldeles för fort, så jag landade på nacken och bröt den.
Vad sa läkarna?
– De sa att jag inte skulle kunna ha ett aktivt liv. Jag kände mig utdömd. Det var som att säga att ”ditt liv är över”. Det är så svårt att ta emot det. Jag var ju elitidrottare och levde verkligen för min sport. Jag tränade sex, sju timmar om dagen. Det var ju ohälsosamt förstår jag nu, men det var mitt liv. Det var väldigt mörkt att få det beskedet.
Men du tog dig tillbaka.
– Jag har alltid haft en stark drivkraft och det är den som gjorde att jag lyckades inom ridsport från början, men också att jag sedan lyckades ta mig tillbaka efter olyckan. När jag fick beskedet kände jag att jag antingen kunde lyssna på det läkarna sa eller så kunde jag göra allt för att motbevisa dem. Och att lägga mig ner och ge upp ... Så vill jag inte leva mitt liv. Men det var jättetufft, många gånger tvivlade jag och hade så ont och jag var så rädd. Men någonstans lät jag alltid den där glöden vinna.
Var får du den där glöden och drivet ifrån?
– Jag har alltid fått höra från mina föräldrar att om det är något jag vill uppnå så kan jag göra det, men jag måste vara villig att göra jobbet. Och det har suttit i. Jag blev också redan i tidig ålder elitidrottare och fick ta mycket ansvar själv. Det tror jag byggde vidare på det där, att kämpa, ta ansvar och inte se motgångar utan hela tiden hitta lösningar. Så det är många, många år av mental träning. Jag har också världens finaste familj som alltid hejar på mig.
Du blev stelopererad efter olyckan, känner du av skadan nu?
– Ja, jag har kronisk värk och det är också därför jag tränar nästan varje dag. Jag kör alltid yoga och rörlighetsträning på morgonen för att höja min livskvalitet. Ibland händer det att jag tränar för mycket, då får jag ondare. Ibland tränar jag för lite, då får jag också ondare. Jag håller fortfarande på att hitta den där balansen i vad jag ska göra för att må så bra som möjligt. Men jag kommer alltid att ha ont. Sedan är det upp till mig att hantera det och lindra det så gott det går.
Du kan gå i en affär med kundkorgen mellan fötterna och du kan ta dig upp till handstående på poolkanten nerifrån vattnet. Du har också gått en bra bit på dina händer eller hur?
– Ja, jag hade lovat att när jag kom upp i 100 000 följare på Instagram så skulle jag gå 1 kilometer på händerna. Alltså 1 cm per följare. Jag gjorde det för några veckor sedan.
Hur kändes dina händer efter det?
– De hade lite sår för det var så varmt i marken. Men det jobbigaste var att jag fick så mycket blod i huvudet.
Du var med i ”Elitstyrkans hemligheter” och fick lämna efter en otäck huvudskada. Men du ville tillbaka till programmet ändå?
– Ja, det är något i mig som gör att jag inte vill ge upp. På akuten sa de att de först trodde att jag hade brutit nacken igen, då blev jag rädd. Men när de sa att jag hade en dubbelsidig hjärnskakning och ledbandsskador i nacken tyckte jag att ”men då kan jag väl åka tillbaka”, men de sa nej. Det visar väl också min envishet. Men samtidigt förstår jag ju att det var det bästa beslutet. Det hade inte gått att fortsätta.
Det såg riktigt otäckt ut.
– Ja, efteråt fick jag mig en ordentlig tankeställare. Jag har bara en nacke, varför måste jag pusha mig själv hela tiden? Jag är en sådan person som älskar kickar och adrenalin, jag vill känna mig levande. Men jag får inte vara dum. Det är klart att jag inte ska fortsätta ”Elitstyrkans hemligheter” med dubbelsidig hjärnskakning, det är ju farligt, men i stundens hetta är det tävlingsmänniskan som talar högst.
Du har varit igenom en annan kris ganska nyligen också. År 2020 greps din dåvarande pojkvän Paolo Roberto för sexköp. Hur gjorde du för att ta dig igenom det?
– Hela världen rasade, men jag kände att jag har varit igenom värre saker än det här. Jag har brutit nacken och klarat mig. Jag försökte tänka ”jag klarar det här”. Hela tiden peppade jag mig själv och sa ”du är stark”, även de dagarna när man kände sig helt värdelös och otillräcklig. Det var det mindsetet och flera års träning av att ta mig igenom motgångar som fick mig att inte bara lägga mig ner och må dåligt. Det var ju inte jag som hade gjort fel. Jag kan inte kontrollera vad andra människor gör. Men att våga lita på folk igen, det är något jag har fått jobba med.
Du fick också utstå en hel del hat under den tiden
–Ja, helt plötsligt var det inte vad jag kände som var viktigt längre, utan det var vad alla andra kände. Jag ville bara få vara mig själv och ta mina egna beslut utan att halva svenska folket skulle tycka till. Men jag fick mycket kärlek också, det ska man inte glömma.
Vad gör du för att må bra i vardagen?
– Träning är ju en jättestor del av mitt liv som får mig att må bra. Att omge mig med människor som får mig att må bra är en annan. Anthony är min människa och våra energier mår så bra tillsammans. Jag skriver väldigt mycket också, jag bloggar ju och det mår jag väldigt bra av.
Vad gör du om du mår riktigt dåligt en dag då?
– Det man känner för är kanske att avboka allt och dra täcket över huvudet, men jag försöker att inte göra det. Jag tillåter mig att vara ledsen en stund, men jag vet att jag mår så mycket bättre av att gå ut och träffa kompisar, ta en promenad och jag gör de sakerna jag bestämt.
Har du bra självförtroende?
– Ja det har jag, jag har väldigt bra självförtroende.
Vilken är din bästa sida?
– Det är nog att jag bryr mig om människor, jag vill det bästa för andra.
Din värsta då?
– Det kanske är samma egentligen, jag glömmer bort mig själv för att jag tänker på alla andra. Det måste jag jobba på. Jag är också väldigt envis och det kan ju vara både positivt och negativt.
Har du något guilty pleasure?
– Jag älskar glass om det räknas. Jag kan äta hur mycket glass som helst.
Vad skulle du ge dig själv som 18-åring för råd?
– Jag skulle nog säga att jag ska följa mitt inre. ”Gör vad vill och bry dig inte om vad andra förväntar sig av dig. Var den du är och försök inte att ändra på dig själv.”
Vad är du för stjärntecken och känner du igen dig i beskrivningen?
– Jag är tvilling men jag har faktiskt inte så bra koll...
Fördomsfri och vänlig, lätt att tycka om, söker ständigt efter nya projekt. Det låter väl lite som du?
– Ja det låter verkligen som jag. Jag som hela tiden vill starta nya företag.
Har du något nytt på gång nu?
– Just nu har jag tre företag: personlig träning, jag designar träningskläder och så har jag startat en hud- och hårvårdsserie för människor som tränar mycket. Och så skriver jag på min första bok. Men jag skulle också vilja göra mer TV, eller jobba med TV på något sätt.
Vilket är dröm uppdraget för tv då?
– Att vara programledare för Wild kids eller Robinson hade varit jättekul!
Sista frågan. Vi har hört att du har svårt att sitta och titta på Netflix om kvällarna men att du tränar på detta, hur går det?
– Ja, alltså, nu har jag ju varit med Anthony i två veckor och vi har faktiskt tittat på något avsnitt varje kväll. Om jag kollar med honom eller med en kompis så blir det ju en rolig grej, men att bara sätta mig hemma själv och kolla på serier. Jag har så svårt för det . Då tänker jag bara ”jag skulle kunna göra det här och det här och det här”.
Elins bästa tips för lära sig att stå på händerna
Stretcha axlarna. Att stå på händerna kräver rörlighet, styrka och balans. Det är många delar som behövs. Har man inte rörligheten i axlarna så är det svårt. Man vill ju ha en rak linje längs hela kroppen så att stretcha axlar och bröstrygg är en bra förberedelse.
Stärk upp axlar och core. Det kan man göra på massor av olika sätt men ett exempel är att försöka att stå på händerna mot en vägg. Klättra upp mot väggen med fötterna.
Träna tillsammans. För att våga är det bra att träna tillsammans med någon och passa varandra. Det är väldigt mycket rädsla inblandat hos många. Man vill inte ramla och skada sig.
