“Många kan uppfatta mig som dryg och syrlig”

David Druid är veckans profil

Han ”är ingen fitnessguru”, men pratar ofta i Morgonpasset om hur mycket han bänkar.

– Det är en sån töntig grej, men det ligger så mycket i det, säger programledaren David Druid.

P3-profilen berättar om att hantera sin ångest tvärtemot alla råd och ideal, varför bänkpress är en utdöende träningsform och sitt oväntade skönhetsknep.

Det är fredag eftermiddag och solen skiner. Men David Druid gäspar. Han har både sänt Morgonpasset i P3 och spelat in sommarens förproducerade poddar.

– Ursäkta, förlåt! Jag ska bara få gäspen ur kroppen. Jag är väl lite så, mentalt slö och har sockerdipp just nu. Redbullen börjar gå ur kroppen. Går inte alla upp 04:43?

Att David Druid sänder Morgonpasset varje vardag har nog inte undgått många. Sedan 2013 har han varit en återkommande röst i P3. Men att det har gått nästan tio år har han själv inte hunnit reflektera över.

– Det gick så successivt, eftersom jag till en början hoppade in som fredagskompis eller när någon var sjuk. Jag vet inte riktigt när man räknar från att man börjar, men det kan säkert stämma. Tio år, det låter ju länge. Vad tragiskt!

Vad gör det med en att sända morgonradio i så många år?

– När jag var yngre sa jag att jag aldrig kommer kommer ha ett jobb där jag börjar tidigt på morgonen, men sen har jag bara haft såna jobb. Det har haunted me, av någon outgrundlig anledning. Och är man inte en morgonmänniska så verkar det tyvärr inte som att man blir en morgonmänniska. För jag är lika förbannad varje morgon, säger han och skrattar.

Hur gör du för att hålla ihop och vara glad och positiv i radio?

– Man försöker väl gå och lägga sig i tid och det går väl i vågor det där. Just nu har jag fastnat för tv-serien ”90 day fiancé”, så det har blivit lite sent nu på senaste tiden tyvärr. Men det är väl bara fake it til you make it. Energidryck är bra. Och sen när man väl har kommit upp så är man ju igång efter en timme.

– Förut så satte jag tandborsten långt ner i halsen för att få någon kräkkänsla, för då på något sätt så vaknar kroppen till. Men det är väl ingenting jag rekommenderar kanske, det är inte så trevligt.

Hur får du ihop livspusslet?

– Ja du, om man nu får ihop det. Ligg inte i skilsmässa, är väl ett tips för att få ihop livspusslet. Men man försöker väl på bästa sätt. Nu har jag ynnesten att kunna sluta tidigt på dagarna, men i bland så är det väl bökigt som det är för alla andra. Vi sänder ju i tre och en halvtimme, men den mentala anspänningen är ungefär lika mycket som på en hel arbetsdag. Det är bara komprimerat på grund av att det är livesändning. Så man är väl lika mentalt slut i alla fall.

All eloge till er som sänder morgonradio.

– Nämen tack! Sen så får man oftast inga som helst sympatier från vänner och bekanta, som jobbar vanliga arbetstimmar, ifall man känner sig mentalt trött efter tre och en halv timmes arbetsdag, säger David och skrattar.

Tränar du något?

– Ja, jag försöker träna. Men jag är ingen crossfitare eller går på någon sådan modern träningsmetod, utan jag bara går till ett gym och gör de här vanliga gym-övningarna. Alltså klassisk 90-tals gymträning. Men jag försöker gå så ofta som möjligt.

Fyller träningen någon mental hälsofunktion för dig?

– Absolut! Jag kan vara på ett fruktansvärt humör innan, men jag är påtagligt på mycket bättre humör när jag har tränat. Lugnare i sinnet, mer alert, pigg och glad.

Många kanske kan uppleva gym som skrämmande. Har du alltid tränat på gym?

– Jag har inte alltid kontinuerligt gått på gym, utan det var väl för något år sedan som jag tänkte ”nu ska jag ta tag i att bara gå dit”. Jag har inte varit rädd för maskiner eller folk runt omkring, men jag kan förstå att det finns en sån miljö. Man märker ju att vissa vill ha rätt kläder på sig, känner sig uttittade eller vill göra rätt. Just det har inte varit någon ångest för mig, men jag är alltid lite nervös innan jag går till gymmet, för att jag förstår att jag har en timmes jobbig grej framför mig.

Hur gör du då?

– Det är ju verkligen en tröskel. Jag har säkert suttit utanför gymmet i bilen i en timme och bara velat fram och tillbaka. Lyssnat på radio, scrollat på mobilen och försöka hitta anledningar att inte behöva gå in. Men jag har nog lärt mig att ignorera hur jag själv mår och bara tagit mig dit, för så fort man är där så är det ganska lugnt.

Att hålla fast vid en träningsrutin är inte alltid det lättaste. Hur ser din relation till träning ut?

– För det första så är jag ingen fitnessguru överhuvudtaget, utan jag är bara en regular Joe som går till gymmet, säger David och skrattar.

– Men jag har ju lyckats hålla en rutin. Även om det är ångest innan så känner man sig bra när man varit där, på grund av att det både mentalt och fysiskt ger positiva resultat. Det osunda i det är väl egentligen att så fort man inte går dit så känner man sig som ett jävla äckel.

Du har pratat en del i Morgonpasset om hur mycket du tar i bänkpress?

– Ja och jag hoppas att det framgår att det finns en viss skämtsam ton i det, att det liksom inte är det som mitt liv cirkulerar kring. Jag tyckte det var roligt att det på 90-talet, i mina ungdomsår, var den viktigaste frågan som fanns när man gick från pojke till kille. Hur mycket bänkar du? Det är en sån töntig grej, men det ligger så mycket i det. Därför kändes det roligt att ta med den frågan till samtiden och se vilka paralleller man kan dra. Nu är det i stället antal följare på sociala medier man mäter sig med. Men sen så har jag ju också försökt att bänka så mycket jag bara kan, så det hänger kvar litegrann hos en själv.

Vad är ditt rekord?

– Just nu så är det 110. Jag skulle klara det innan midsommar, så nu försöker jag sikta på 120 till i höst.

Är det så att den yngre David inom dig blir lite stolt över det här ändå?

– Haha, jag vet inte. För min del kändes det som en magisk gräns att komma över hundringen. Men det är liksom inget extraordinärt, tränar man på regelbunden basis är det väl där någonstans folk bänkar. Men jag tror också att det här med bänk har dött ut, för det är så mycket skaderisker och folk tränar antagligen mycket smartare nuförtiden. Man behöver inte lyfta tungt på en bänk för att hävda sig, utan man kan träna smart i stället och få bättre resultat.

En kollega till mig tycker att det känns som att all ångest dämpas när man lyssnar på dig. Är du helt ångestfri?

– Va kul att höra! Vad glad jag är för din kollegas skull. Jag ger alltså intrycket av att vara helt ångestfri? Intressant. Jag är inte så produktiv, men det jag gör är jag ganska ångestdriven i. Så ångest är absolut en del av ens liv. Sedan så pratas det väldigt mycket nu om mental hälsa och att man ska vara öppen och ärlig med hur man känner. Jag kanske är lite mer av den gamla skolan, att jag påklistrat går till jobbet och inte delar med mig av saker som påverkar mig negativt.

Vad gör du när du mår riktigt dåligt?

– Då går jag och tränar. Det gör mig lugnare och lite mer landad. När jag har tröttat ut mig själv eller endorfinerna är påslagna kan jag se saker från andra perspektiv.

Hur hittar du vardagsglädje?

– Det är väl barnen, såklart. Det går inte att dra sig från det svaret, utan det är ju det. Smågrejer i vardagen med barnen. Konversationer, fotbollsträningar eller den där extra kramen.

Vilken är din bästa sida?

– Jag tror att många kan uppfatta mig som dryg eller syrlig. Men i grund och botten är jag nog ganska snäll. Det klingar nästan lite tråkigt nu när jag väl säger det, men det är väl så det är helt enkelt.

Har du bra självförtroende?

– Jag tror nog att jag har bra självförtroende. Det skulle jag ändå säga, lite så o-ödmjukt. Det är inte alltid jag lägger manken till, men om när jag väl gör det så känner jag att jag klarar av saker.

Hur står det till med självkänslan?

– Det är väl lite fifty–fifty. I bland kan man väl tycka att man är värd mer och i bland så tycker man kanske inte att man är riktigt värd någonting man har fått. Jag kan absolut känna mig positivt överraskad när jag får vara på en plattform, i en position eller ett sammanhang, fast jag själv kanske inte tycker att jag är värd att vara där. Men det behöver inte vara så att jag lider av det.

Menar du att du kan känna lite imposter syndrome?

– Precis! Det kan verkligen varva mellan ”jomen det är sjävklart att jag ska få göra det här” eller ”hur kan folk ens gå på att jag ska få göra det här?”. Men det är därför det är skönt att ha kontrakt på saker och ting. Det går bara inte att göra sig av med en på dagen, säger David och skrattar.

– Annars kan man i bland känna att ”nu är det kört, nu har de synat mig.” Särskilt när man sitter i livesändning framför en massa människor. Om man har en dålig dagsform så känner man på sig att folk kommer reagera. Och det gör de också, herregud. Folk drar sig inte alltid för att skicka vad de tycker och tänker på morgonen, innan de har fått i sig frukost. Oftast brukar det inte ta på en speciellt mycket, om det inte är något man själv har gått och grunnat på eller är självkritisk kring. Då är det ju svårare att förbise en sån sak.

Vilket råd vill du ge till ditt 18-åriga jag?

– När jag var 18 år, oj! Då gick jag andra året på gymnasiet. Ja, ha inte såna där blanka finskor med fastskruvade metallgrejer på sulan. För det kommer du inte riktigt kunna stå för sedan när du blir vuxen. Men ett annat råd till mitt 18-åriga jag är väl att investera i bitcoin och sälja det innan 2022.

Det var inget som du oroade dig för då som känns dumt nu?

– Nej jag vet inte. Oron har väl också varit den som gjort att man inte slöat ihop och inte vågat ta olika steg. I alla fall för mig. Jag tror att den kan ha tagit mig framåt. Sedan är jag dålig på att analysera mig själv bakåt, för jag kommer inte riktigt ihåg vad jag oroade mig för då. Det är väl klart att hela ungdomen var präglad av en osäkerhet kring massa olika saker, men jag tror inte att det var mer än någon annans ungdom. Men ett råd är väl – fortsätt hålla dig ifrån den mest allvarliga skiten runt omkring dig.

Vad är ditt stjärntecken?

– Lejon, som tur är. När man gick i skolan och folk fick reda på vad de hade för stjärntecken var det inte så roligt om man var kille och jungfru. Utan då var jag glad att jag var lejon, det var ju ändå ett av de tuffa. Men det var väl lite mer könsstereotypt på den tiden.

Stämmer det överens med din person?

– Hur är ett lejon?

Man är charmig, stolt, har en stark utstrålning och mår väldigt bra av uppmärksamhet och beröm. Man är ofta en självskriven ledare, men också väldigt bra på att också lyfta andra människor.

– Alltså det stämmer ju till hundra procent! Vadå, är det här mitt stjärntecken? I så fall tror jag på stjärntecken från och med nu. Du beskrev ju mig nu till hundra procent. Jag har alltid tyckt det är roligt att läsa stjärntecken, men sedan kanske jag inte trott på det. Men du har vänt mig.

Vilket är ditt guilty pleasure?

– Tv-serien ”90 day fiancé” och spinoff-serien ”Before the 90 days”. Det är amerikaner som träffar folk från andra länder på nätet och sedan åker och träffar varandra. De har haft kontakt länge och kärat ner sig, men när de väl träffas uppstår det mycket kulturkrockar, missförstånd, dramatik och tjafs. Så det är intressant att se, håller det här ändå? Det är svinbra.

Har du någon skönhetsprodukt du inte kan leva utan?

– Ja jag använder hårspray. Det har jag alltid gjort och kommer antagligen alltid göra. Den följer med mig vart jag än är och är det enda som fixerar ens hår. Jag har testat vax, gelé och allt sånt där. Kommer du ihåg ”Dax wax”? Alla killar hade det när man var yngre och det var bara vidrigt. Man tryckte in det i håret, men det var inte fixerat, så håret föll ner så man såg ut som Nick Carter on crack. Och så gick det aldrig ur. Jag tror säkert att jag har lite ”Dax wax” kvar från högstadiet i håret fortfarande.

Så håller du fast vid din träningsrutin – David Druids 3 tips

1. Om du vill träna sunt, håll inte på att försöka och slå personligt rekord i bänkpress. Utan ta reda på vem som kan på riktigt och fråga den. Sen så försöker du bara hålla det och vara konsekvent.
2. Skit i hur du mår! Lyssna inte på din trötthet, så länge du ändå har sovit dina timmar. Gå bara dit!
3. Lägg dig i tid och rök inte.