”Jag ignorerade min adhd-diagnos i många år”

Publisert:

Våren är hektisk för skådespelaren och podcast-profilen Julia Lyskova som är aktuell i tv-serierna ”Thunder in my heart” och ”Leva life” på Viaplay.

Nu berättar hon om hur skådespeleri är en nyttig flykt och hur hon ignorerade sin adhd-diagnos i många år.

Tidig morgon, Stockholm. Julia Lyskova försöker sätta ord på vad hon egentligen tycker om träning.

– Jag har alltid tyckt att träning är klurigt av den enkla anledningen att det känns obehagligt: det gör ont, man blir andfådd, det är inte skönt. Jag har haft någon träningsperiod, men tyvärr hamnade jag ur den.

Att träning är skönt är väl en kollektiv lögn.

– Ja, sedan påminner det ganska mycket om ångest: man blir yr och hjärtat slår fortare. För en person som är känslig för kroppsliga sensationer är det en orkan av saker som känns.

Hon funderar.

– Nu har jag som mål att börja träna eftersom jag bor granne med ett gym, men det har jag gjort i tre månader. Det krävs så himla lite övertalningsförmåga för att jag ska skippa träningen. Jag är i toppklass när det gäller att hitta anledningar till att inte träna.

Vad använder du för undanflykter?

– Alltså, det är mycket skönare att ligga i soffan. Varför ska jag resa mig upp, försöka hitta träningskläder, känna mig som ett fån bland andra människor, vara på ett illaluktande ställe och göra obehagliga saker?

Man behöver något som motiverar.

– Jag tränade på ett gym som hade ett mysigt omklädningsrum och duschrum och då hade jag det som mål: tänk när jag får duscha i det fräscha duschrummet. Sådant hjälper.

Vad tränar du när du väl tränar?

– Jag gillar att gå fort på löpbandet och sedan upptäckte jag förra året att jag gillar styrketräning. Det är fokuserat och explosivt och utförs under kort tid, så man blir inte uttråkad. Jag gillar att träna själv och det är också därför som jag inte har någon personlig tränare, då bestämmer någon annan när jag ska träna och det finns också en annan person som jag ska ta hänsyn till.

Våren 2023 är hektisk för Julia Lyskova: vi ser henne i både Thunder in my heart och Leva life, båda dramaserier på Viaplay. För skådespelerskan och podcastprofilen – som vi också kunnat se på Stadsteatern i föreställningen Mommy Issues – har scenen blivit en meditativ plats.

– Skådespeleri är den nyttigaste flykten, annars är det typ bara alkohol eller sova som funkar. Att gå in i en annan karaktär är väldigt meditativt och det funkar verkligen om man vill komma undan sig själv.

Vad fick dig att nappa på Thunder in my heart?

– Det var inget snack om saken, det handlade snarare om att de skulle nappa på mig. Jag gillade manuset och karaktären och när jag provfilmade kände jag att jag skulle bli väldigt sårad om jag inte fick rollen. Det är en karaktär som gör innan hon tänkt klart, som är impulsiv och har mycket energi. Just det där med att bara slänga ur sig saker kunde jag identifiera mig med. Men hon är inte lika ängslig som jag är.

Hur yttrar sig din ängslighet?

– Jag ältar och tänker väldigt mycket. Jag är en orolig person, det har jag varit sedan jag var liten. Jag önskar att det fanns en specifik sak som jag oroade mig för, men tyvärr är det allt. Det är lättare skitgrejer som att jag är för ful till mer generella katastroftankar.

Det kanske kan vara skönt att placera den allmänna oron på något specifikt.

– Haha, jag älskar att du är så snäll, men när jag inte har något att oroa mig för så är jag också orolig. Det kan vara något med min lilltå liksom. Jag byter oro lite då och då.

Hon fortsätter:

– Jag har fått hypokondri som diagnos. Det som är jobbigt med kroppen är att den är i ständig förändring, så även om du kollar upp om du har lunginflammation nu så finns det inget som säger att du inte kan få det om ett år. Jag försöker tänka logiskt, men hypokondrin är slug. Man är inte så logisk när man är rädd.

Du har även fått en adhd-diagnos – hur har det påverkat dig?

– Jag ignorerade den faktiskt i ganska många år. Narrativet som fanns i media var att alla får adhd nuförtiden. Det gjorde att jag viftade bort diagnosen och det ångrar jag i dag. Hade jag tagit det på allvar direkt så hade det resulterat i mindre självhat och jag hade inte sett adhd-symptomen som mina personlighetsdrag. Det är bättre att lära sig om diagnosen, jag tror det resulterar i mer självkärlek.

Du medicinerade inte direkt.

– Jag tog inte till mig att jag hade adhd och sedan är jag en orolig själ och därmed också rädd för mediciner. Nu håller jag på och försöker klura ut hur jag ska göra.
Julia Lyskova slog igenom med podcasten Daddy Issues som hon gör tillsammans Julia Frändfors. Duon debuterade 2019 och idag lockar deras personliga samtal nära 70 000 lyssnare varje vecka.

Hon minns starten.

– Jag tänkte: hur får man jobba med det man vill? Offentliga personer har större utrymme att röra sig i karriären och välja olika jobb och så ville jag också ha det. En kväll satt jag och mina vänner och spånade och jag la upp en fråga på Instagram: ”Hur slår man igenom snabbast – möte med en mediaboss eller starta en egen Youtubekanal?”. Då svarade Amanda Schulman som har Perfect Day Media och bjöd in mig på möte.

Det blev starten på ett underbart liv.

– Säger du, ja. Men det blev starten på att det började hända en massa saker.

Vad fyller skådespeleriet för funktion förutom att vara ett jobb?

– Jag fantiserar mycket och är en dagdrömmare och i skådespeleriet får jag använda min fantasi. Det påminner mig om när jag var liten och lekte lekar i timmar där jag hittade på olika världar med relationer och händelser. Nu får jag gå in i leken igen fast jag är vuxen. Det är inte bara tillåtet – man ska göra det, det är ett jobb. Det är så jävla lyxigt.

Vad är du för stjärntecken och speglar det din personlighet?

– Jag är såklart fisk och det stämmer bra: vi är romantiska, fantasifulla, känslosamma och beroendepersonligheter. Jag faller lätt för alla typer av kickar: socker, snus, mat. Cigg.

Vad gör du när du mår riktigt dåligt?

– Jag sover eller så tar jag ett bad. Jag gråter mycket. Jag kan också ringa en vän eller kolla på någon realityserie.

Råd till dig själv som 18-åring?

– Jag skulle säga att jag var en babe, våga ragga på snyggare killar.

Utforska Livsstil

Om skribenten