”Jag var inte där, jag var bara ett skal”

Rickard Söderberg är veckans profil

Rickard Söderberg är en av våra främsta tenorer och aktuell med två uppsättningar i vår.

Nu berättar han om den svåra tiden när allt rasade, ”superkroppen” och hur mycket vädur han faktiskt är.

Rickard Söderberg vet det exakta ögonblicket som livet vände: klockan 20.10 den 14 juli 2019. Solen sjönk över Öland och framför honom satt den samlade kungafamiljen. Det var Kronprinsessan Victorias födelsedag och han skulle sjunga inför en miljonpublik. Han kände ingenting.

– Det var en underbar tillställning, fantastiskt väder och musik som jag älskade, några tusen i publiken och ytterligare några miljoner tv-tittare. Men jag var inte där, jag var ett skal som gjorde vad som förväntades av mig. När jag var klar tänkte jag: detta funkar inte, så här ska livet inte vara.

Rickard Söderberg gick till en läkare för att gå till botten med sitt mående.

– De tog prover och jag hade skyhöga inflammatoriska markörer. Blodtrycket gick genom huvudet. Kroppen höll bokstavligen på att braka ihop.

Han fortsätter:

– Läkaren ville ge mig en massa medicin för att mota symptomen och jag sa: Jättebra, men jag vill se om jag kan hitta orsaken själv. Ge mig en månad, funkar det inte så tar jag dina piller. Jag gick hem och började leta efter roten till problemen. Hur kan jag blomma på ett annat sätt?

Hur gick du till väga?

– Jag började med kroppen för att hitta kraft till att genomföra förändringen som var både fysisk och mental. Jag rörde mig inte och jag åt bara skräp, så det viktiga var att komma igång med motionen. När jag kom tillbaka till läkaren några veckor senare var värdena helt annorlunda, han tittade bara på mig: vad har du gjort?

Då kunde jag ta tag i det viktiga: insidan.

Med framträdanden på operahus runtom i Europa, USA och Afrika är Rickard Söderberg en av våra största tenorer. Han bestämde sig för att tillfälligt skifta fokus och skriva en bok: Transformation. Där berättar om sin fysiska och mentala resa.

– Det handlade om att hitta en relation till min kropp som inte är fylld med misstänkliggörande och förakt. Jag behövde bryta monologen där jag sa att kroppen var fet och ful. Kroppen är farkosten som ska ta oss genom livet.

Hur tänker du kring träningen?

– Det ska vara lustfyllt, jag tränar för att jag älskar kroppen, inte för att jag vill späka den. Jag vill vara en god Gud för hela det universum som är min kropp. Det ska lockas och lekas på ett levande sätt, det ska vara rörelser utifrån lust, inte tvång.

Vad tränar du?

– Jag har en personlig tränare två dagar i veckan och sedan kör jag själv två gånger i veckan. Jag tränar även utomhuspass som jag håller i själv, så det blir träning fyra till fem gånger varje vecka.

Du är i superform.

– Inte alls. Dels är jag för gammal för att bygga muskler, dels har jag ingen muskelkropp. Men det handlar inte om att bli snygg, det handlar om att vara frisk och glad, orka göra mitt jobb, orka leva.

Hur ser utomhuspassen ut?

–Jag tränar med en grupp vänner och då är det specifika teman där vi klär ut oss. På nyår körde vi Ivanhoe och hade övningar där vi gick igenom hela filmen, så som att springa upp mot borgen. Sedan har vi plankat gamla träningsvideor med Jane Fonda. Då har vi benvärmare och någon har kanske knallblå mascara. Det blir roligare att leka fram.

Hur känns det att få medial uppmärksamhet för ”superkroppen”?

– Det är jättesvårt när utsidan förändras eftersom det hela tiden har handlat om insidan. Det har varit helt irrelevant att gå ner i vikt. Jag måste ha en insida som är jag och som orkar. Det har inte varit en träningsresa men en resa i mina inre rymder.

Just nu är Rickard Söderberg aktuell med Goethes ”Marguerite – en dans med djävulen” på Malmöoperan och till sommaren väntar ”Casanova” på Ystads Teater. Träningen har blivit en viktig del i det konstnärliga.

– Det hjälper jättemycket med det kreativa. Man får rejäla avbrott där kroppen syresätts och svettas. Sedan är det väldigt meditativt att göra något repetitivt, man får fokusera på något annat en stund. Det blir som en renduschad hjärna efteråt.

Rickard Söderberg har skrivit båda de svenska uppsättningarna.

– Faust handlar om en man som säljer sin själ till djävulen för att få lycka och framgång. Det är hela vår samtid personifierad. Även om historien är flera hundra år gammal så är den så otroligt modern. Vad är det vi tror att vi vill ha? Vad är vi beredda att göra för att få det?

Har du bra självförtroende?

– Jag har ganska bra koll på vad jag kan, men självkänslan – jag själv som en liten människa – är mycket svårare. Att hitta en genuin kärlek till sin person som går bortom prestation är utmanande. Det är lätt att säga att man duger som man är, men det är svårare att acceptera.

Han funderar.

– Man måste tillåta sig själv att vara ledsen, låg och tyst. Acceptera sitt behov av ensamhet. Det går inte att gå omkring och vara lycklig hela tiden. Vi är den första generation människor som inte bara har kravet på oss att överleva, men också kravet att vara lyckliga. Det var ingen stenåldersmänniska som gick runt och kände pressen att vara lycklig.

Hur hittar du balansen i samboskapet när du behöver gå in i dig själv?

– Jag får hjälp av min man. Han säger: nu behöver du det här. Han har hundra procent förståelse och ställer inte några krav. Han ser snarare hur jag mår innan jag själv gör det och uppmuntrar mig att ta det lugnt.

Vad är du för stjärntecken och speglar det din personlighet?

– Jag är vädur och har fem planeter i vädur så är väldigt mycket vädur, haha. Väduren är me me me, den måste komma först i mål och misslyckas den känner den att den borde kommit först. Det är en rätt ocharmerande typ och jag är kvittensenen, haha.

Vad gör du när du mår riktigt dåligt?

– Försöker andas, lyssna på musik, stänga av all stimuli: ingen mobil, ingen dator. Backa tillbaka till grottan på savannen och bara titta på stjärnhimlen.

Råd till dig själv som 18-åring?

– Lika snäll som du försöker vara mot andra ska du försöka vara mot dig själv.