”Pappa var min högra hand”
Bianca Salming är veckans profil
Förra året förändrades livet för Bianca Salming.
– Nu lär jag mig allt själv eftersom pappa var min högra hand, säger friidrottaren i en intervju om hur träningshallen är en fristad, hockeykillar och vad hon egentligen menar när hon säger att hon är en ”hård person”.
För Bianca Salming har träningshallen blivit en frizon i livet.
– Det är en trygg plats när allt annat är kaos, säger hon. Här kommer saker och ting alltid vara desamma, inget har förändrats, allt är som det ska vara. Det är den enda platsen där allt fortfarande är normalt. Dessutom kan jag fokusera mina tankar på träningen.
Mångkamparen Bianca Salming är mitt uppe i inomhussäsongen: efter att ha missat de två senaste säsongerna siktar hon nu på inomhus-EM i Turkiet i mars. Målet är att slå sitt personliga rekord.
– Når jag samma resultat inomhus som jag har nått utomhus så slår jag mitt rekord. Jag siktar på att komma topp fem.
Hur ser träningen ut?
– Just nu är träningen väldigt lätt eftersom jag tävlar nästan varje helg. Man är alltid taggad på att tävla, men jag blir lite rastlös eftersom jag är van att träna två gånger om dagen. Nu under tävlingssäsong handlar det mer om att vila sig i form.
Hon funderar.
– Den fysiska träningen hjälper även med det mentala måendet. Jag kan känna ångest och så fort som jag har tränat är det frid och fröjd. Det är sjukt hur mycket träning och endorfiner faktiskt hjälper.
Bianca Salming har haft en tuff vinter. I november gick hennes pappa Börje Salming bort i sjukdomen ALS och tiden efteråt har påverkat henne både kroppsligt och mentalt.
– Det har varit den värsta tiden i mitt liv. Jag fick ingen kontakt med kroppen när jag skulle träna, nervsystemet var liksom inte där och det märktes tydligt när jag skulle maxa i prestationsidrott.
Hon tystnar.
– Allt hände så nära inpå säsong, men för mig var det viktigt att fortsätta tävla, jag ville inte mista en till sak i livet. Jag var egentligen inte utmattad fysiskt, men det känslomässiga satte sig i kroppen. Jag kände inte igen mig själv.
Hur hanterar man sorgen över att förlora en anhörig?
– Det viktiga för mig är att vara med familj och vänner. I början kämpade jag hela tiden för att inte gråta, men nu är det som att en spärr har släppt, jag gråter för vad som helst. Jag känner att det får vara så. Ska du hålla igen hela tiden så kommer du dö inombords.
Det låter som en bra strategi.
– Man får många konstiga tankar i huvudet. Jag kan tänka: var är han nu? Då är det skönt att ha vänner och familj att prata med. Samtidigt har kärleken varit ett stöd. Pojkvännen Tobias Lindberg – hockeyproffs i tjeckiska HC Vítkovice – har funnits vid hennes sida. I början var hon skeptiskt till att gå in i en relation.
– Jag har varit en ensamvarg och har haft svårt att se någon som passar med mig. Jag tänkte: hur fan ska jag vara med någon som jag inte stör sönder mig på? Finns det någon som jag inte kommer irritera mig på och som inte kommer störa mitt liv. Hur hittar jag en person som inte gör mitt liv sämre? Jag hade svårt att se den personen framför mig, men nu sitter jag här, haha.
Hon har varit skeptisk till hockeykillar
– Hockeykillar umgås i lag och blir så himla grabbiga. Jag tänkte på hur de pratar om tjejer och att de inte är typiskt pojkvänsmaterial. Men samtidigt skulle jag nog inte passa med typiskt pojkvänsmaterial, det blir för tråkigt för mig.
I sommar ska paret pröva vara sambos i Stockholm.
– Vi pratar om det varje dag och vill bara att datumet ska slå in. Man saknar känslan av att ha en vardag ihop.
Vilken är din bästa sida?
– Att jag är nyfiken och påhittig. Sedan älskar jag att lära mig nya saker och vill hela tiden framåt i livet. Min sämsta sida är att jag har dåligt tålamod och kort stubin.
Du beskrev dig tidigare som en ”hård person”.
– Min första instinkt är att jag är hård och kall, men jag har blivit lite mer öppen den senaste tiden. När mamma frågar hur jag mår är jag först aggressiv och hård, jag är tyst bara, sedan tar det kanske 20 minuter och då kommer tårarna. Man stretar emot och sedan kommer känslorna vare sig man vill eller inte.
Vad är du för stjärntecken och speglar det din personlighet?
– Jag är skytt och brukar läsa mina horoskop på skoj. Inför förra året stod det ”Det är dags att växa upp” och det stämde fullständigt. När jag läste horoskopet inför i år stod det ”Du kommer få lära dig att ta ansvar” och det stämde också. Jag skämtar inte, allt har stämt på pricken. Nu lär jag mig allt själv eftersom pappa var min högra hand. Jag har plötsligt hand om det juridiska och sitter med alla möten och dialoger kring karriären. Allt är på mina axlar nu.
Har du bra självförtroende?
– Ja, självförtroendet är bra, men självkänslan kan svacka. Jag har en ganska stabil linje i måendet, men jag är lätt att putta omkull, det går ganska snabbt. Har jag en dålig dag känns det inte som att jag är värd någonting.
Råd till dig själv som 18-åring?
– Ta vara på tiden och njut, stressa inte. Du är inte gammal bara för att du fyller 22 år, jag tänkte att då är karriären över. Så jag skulle säga: Bianca, du har så många år kvar, ta det lugnt.
Hur varvar du ner?
– Jag kan bara varva ner om jag har ordning inför nästa dag. Jag är beroende av att skriva listor, så fort jag skrivit ner dem kan jag lägga mig i sängen och kolla på någon tv-serie. Jag tittar mest på sådant som jag redan har sett tusen gånger. Något som får mig att känna mig trygg och där jag får en varm känsla. Det kan vara Gossip girl, One tree hill eller Wahlgrens värld.
Vilket är ditt guilty pleasure?
– Jag älskar mat, även om jag inte ser det som ett guilty pleasure, men jag dukar upp en massa gott och kollar på Youtube. Så sitter jag bara där och njuter och ingen stör när jag äter. Jag är besatt av bröd, tänk frallor! Min favorit är frallor och Oboy, smör och ost, så doppar man det. Alltså, dröm!
Vad är din bästa egentid?
– Det bästa är att åka ut till mamma i Vaxholm. Hon är kanske inte ens hemma eller så är hon på övervåningen, men så ligger jag där själv och kollar tv-serier hela dagen. Skulle jag göra det ensam hemma i stan skulle jag få ångest och undra vad jag gör med mitt liv. Men där kan jag njuta.
Hur hittar du vardagsglädje?
– Gör man något varje dag som man älskar, vare sig det är träning eller jobbet, så lever man ett bra liv. Känner man inte vardagsglädje någon gång under dagen så ska man göra en förändring i livet. Vardagsglädje är att ha ett liv som gör en lycklig små stunder varje dag.
